Uppdatering: DN: Google vill pressa Kina och Turkiet (2010-09-09)

Google manar nu till ökad press på länder som Kina och Turkiet för att de censurerar delar av internet. Företagets chefsjurist jämför censuren med handelshinder.

Trots att de flesta samhällsproblem som vi lever med idag har funnits i flera sekel så attackerar fortfarande politiker dessa problem med förbud, i stället för att göra någonting åt grundorsakerna.

Det insåg jag när jag läste Piratpartist Anna Trobergs inlägg, ”Är det stjälp eller hjälp vi vill ge?” på sin blogg.

Är det stjälp eller hjälp vi vill ge?

Så här skriver Anna Troberg:

Debatten kring det fria Internet infekteras ständigt av lättlurade politiker och lobbyorganisationer som systematiskt utnyttjar redan utsatta barn i sin strävan att begränsa och kontrollera internet. Deras agerande är ohederligt och direkt skadligt, både för de barn de säger sig vilja beskydda, för den politiska debatten och för samhället i stort.

(Debatten handlar om den ökända EU-direktivet ”Smile29”, som säger sig vilja komma tillrätta med barnporren på nätet, genom att  låta Datalagringsdirektivet omfatta två års lagring av alla sökmotorsökningar. Som argumentation resonerar man som så att ”den virtuella demokrati som Internet erbjuder fortsätter att hålla en hög nivå och att den inte utgör något hot mot kvinnor och barn.”).

Förbudets falska trygghet

Nyligen var jag på semester i Turkiet. Där är sajten Youtube ”bannad”, dvs. åtkomsten till sajten är stoppad av turkisk domstol. Anledningen är, enligt den turkiska åklagarmyndigheten, att landsfadern Mustafa Kemal Atatürk förolämpas i videofilmer som publiceras på sajten. (Källa: DN).

Nu är det så att de videofilmer som påstås förolämpa landsfadern troligen inte har försvunnit. Det ENDA som har hänt är att turkarna inte kan se dem längre… eller det vill den turkiska myndigheter tro… Därför är det idag, trots förbudet, mycket enkelt att komma åt Youtube i Turkiet för den tekniskt kunnige.

Sajten Youtube ligger fortfarande kvar, liksom de påstådda förolämpningar. En falsk trygghet, helt enkelt. Det är inte internets eller Youtubes fel att dessa ”förolämpande” filmer existerar. Men en konflikt, vars rötter går tillbaka till första världskriget, och kriget mellan Osmanska riket och Grekland, leder till konsekvenser för hela turkiska befolkningen 90 år senare…

Smile29

Att lagra sökmotorsökningar kommer inte att betyda någonting annat än att blunda för grundproblemet. Barnporren kommer inte att försvinna, bara för att det inte kommer att vara ”tryggt” att söka efter den. De som distribuerar barnporr skulle knappast göra det via publika sajter som kan indexeras av sökmotorer. Att de tekniskt kunniga dessutom alltid hittar sätt att skydda sig är ett faktum.

Jag vill avsluta min artikel med ett citat från Anna Troberg. Det sammanfattar mycket väl felet med förbud:

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av blockeringar av sajter som misstänks sprida barnporr. Blockeringen är en för medborgarna falsk trygghet, eftersom blockerade sajter fortfarande ligger kvar, fullt tillgängliga på nätet. Barn som utnyttjas sexuellt hjälps av att man snabbt genomför en ordentlig rättslig utredning och sedan, om bevis hittats, omedelbart stänga ner sajten.

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av att man skapar låtsasbrottslingar genom att godtyckligt klassa allt och inget som barnporr. De hjälps av att man fokuserar resurser och insatser på de fall där reella brott faktiskt har begåtts. Bombmattor av barnporranklagelser och utredningar mot allt från sajter om bonsaiträd till serieteckningar stjäl fokus, tid och resurser från utredningar av fall av verkligt sexuellt utnyttjande av barn.

Mer läsning:

• DN: EU-parlamentet vill lagra sökningar (2010-06-18)

• Europaportalen: ”Jag vill inte spara sökningar på Google” (2010-06-18)

• DN: Strid om förslag att lagra Googlesökningar (2010-06-03)

Mer läsning:

• DN: Piratpartiet operatör åt Pirate Bay (2010-05-18)

• SvD: Pirate Bay åter på nätet (2010-05-18)

Omröstning:

 Loading ...

* Warner Music Group.

I en tidigare artikel skrev jag om hur film- och skivbolagens restriktioner, när det gäller vilka länder vissa filmer och låtar blir tillgängliga i, irriterar konsumenterna.

Vilken logik som ligger bakom dessa beslut är svårt att förstå, då videoklipp för låtar som redan har lanserats i Sverige också är blockerade. Ett exempel är Madonnas låt ”Lucky Star”.

Så här står i meddelandet som dyker upp på Youtube-sidan:

This video contains content from WMG, who has blocked it in your country on copyright grounds.

Kryptiskt och obegripligt…

En sökning på Google visar att många Youtube-besökare, och inte enbart de i Sverige, känner irritation kring skivbolagens regler.

Det finns t o m massor av filmer på Youtube som i detalj beskriver  hur man kan kringgå dessa restriktioner:

• Youtube: How to upload copyrighted music blocked by youtube

• Youtube: ”This video is not available in your country” – fix

Antipiratbyrån kräver ny fildelarlag

Därför blir jag mycket förvånad när jag läser i DN och PC för Alla att ”Antipiratbyrån kräver ny fildelarlag”. Som jag skrev i en tidigare artikel, så har film- och skivbolagen inte kommit med en enda innovativ idé för att öka försäljningen de senaste åren. De har t o m kommit på(!) att fildelning inte minskar försäljningen!

• NyTeknik: Musikbranschen kovänder om nedladdning (2006-02-01)

- Pessimisterna säger fortfarande att det här är ett problem, men våra undersökningar tyder på att nettoeffekten istället är positiv, säger EMI:s styrelseordförande Eric Nicoli.

De flesta användare vet mycket väl vad branschen i stället har arbetat med de senaste åren, efter att den ovanstående artikeln skrevs. Man har blivit experter på fildelningstekniker, och att jaga fildelare.

Nu är det Svenska Antipiratbyråns tur att höja rösten, och börja ”kräva” nya lagar.

Behövs det verkligen?

Bittorrent-tekniken har funnits sedan 2001, Direct Connect-tekniken är ännu äldre. En enkel koll i ett valfritt Direct Connect-program visar att det fortfarande finns hundratals, om inte tusentals, hubbar enbart i Sverige. När det gäller bittorrent-sajter är läget ännu ”värre”!

Film- och skivbolagen har alltså inte kunnat komma på en enda bra argument under alla dessa år för att vinna tillbaka kunderna.

I stället har man attackerat fildelningen och fildelare.

Ägaren till en av de största bittorrent-sajterna i världen, oink.cd, Alan Ellis förklarades ”icke skydig” den 15/2 2010 i England.

Hans försvar bestod bl a av följande formulering:

”As far as I am aware no-one in Britain has ever been taken to court for running a website like mine. My site is no different to something like Google.

”If Google directed someone to a site they can illegally download music they are doing the same as what I have been accused of. I am not making any Oink users break the law. People don’t pay to use the site.”

Med andra ord, inte så olikt The Pirate Bays försvar. Men till skillnad från Alan Ellis så befanns The Pirate Bay skyldig i Sverige.

Därför borde folk på Antipiratbyrån vara glada över att de lever i ett land där en (tekniskt inkompetent) domstol kan döma sajtägare utifrån felaktiga slutsatser.

Och film- och skivindustrierna borde vara glada över att de inte bojkottas helt, trots att de inte ansträngt sig för fem öre för att vinna tillbaka kunderna…

Omröstning:

 Loading ...

I lördags skrev jag om film- och musikbolagens taktiker när det gäller att jaga fildelare, och att onlinetjänster som Spotify inte var så populära hos dem.

Idag kunde vi läsa i medier att skivbolaget Warner skulle bryta samarbetet med Spotify.

Anledningen verkar vara följande:

- Gratis strömmade tjänster är tydligt inte positivt för musikindustrin. Att få all musik gratis, och att sedan lockas till en betaltjänst, är inte den sortens inställning till affärer som vi vill stötta i framtiden, säger Warners exekutiva chef Edgar Bronfman Jr till BBC News.

Återigen visar branschen sitt ointresse för vad konsumenterna egentligen vill ha…

Mer läsning:

• Computer Sweden: Spotify: Warner Music blir kvar (2010-02-11)

• System Failure: Fildelning – knappast en moralfråga (2010-02-06)

• SvD: Warners brytning med Spotify tillbakavisas (2010-02-10)

• BBC News: Warner retreats from free music streaming (2010-02-10)

Omröstning:

 Loading ...

Det är tämligen lätt att välja sida och agera moralpolis när film- och skivbolagen tolkar fildelningen som ”stöld”, för ingen vettig människa vill bli anklagad för att vara en ”tjuv”.

Men vissa av dessa bolags metoder i jakten på fildelare får mig att undra vad  de egentligen är ute efter…

Kassettbandsrevolutionen

Jag minns inte exakt hur jag uppfattade 70-talets ”piratkopiering”, eftersom jag på den tiden var en tonåring som kopierade musik från mina vänner och bekanta utan minsta reflektion över ”de moraliska aspekterna” av mitt beteende. Dock var en sak viktig för oss musikälskare, kvaliteten på inspelningen. Jag minns t o m en del diskussioner med mina vänner, där vi kom fram till att (lagliga) LP-skivor tryckta i Tyskland lät sämre än deras amerikanska motsvarigheter.

Hela upplevelsen handlade alltså om ”mervärdet”. Film- och skivbolagen har inte kunnat leverera innovativa idéer sedan början av 90-talet, möjligen för att de antingen varit för lata i avsaknaden av teknisk konkurrens, eller för att de inte har ansträngt sig för att förstå sina slutkunder.

Vart tog innovationen vägen?

Hade man verkligen förstått hur tekniken förbättrade våra liv, så hade vi för länge sedan fått:

1. Ett bättre, kompaktare ljudmedium än dagens CD-skivor, med högre ljudkvalitet och fler kanaler än stereo (man ska ha i åtanke att det är lättare att kontrollera försäljning av fasta medier).

2. 3D-filmer där tekniken används för att förstärka storyn, och inte enbart för att ”underhålla”.

3. Läsplattor där man kan ladda ner valfri e-bok på ett ögonblick.

Nu kan man tycka att det var tekniken som var problemet, och att i samma takt som tekniken utvecklas så kommer det finnas bättre alternativ.

Det är dock en sanning med modifikation. Det är alltid behovet som triggar den tekniska utvecklingen, och inte tvärtom. Månkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen under 60-talet är ett mycket bra exempel på det. Med tanke på att landa på månen var en mycket mer kostsam historia än utveckla nya tekniker för filmer och skivor så borde branschen, med inkomster i miljardklassen, använda sina resurser bättre för att driva fram den tekniska utvecklingen.

Skrämmande utveckling

Film- och skivbolagen verkar i stället lägga resurser på andra områden idag, dvs. på juridiskt och polisiärt arbete.

Läser man nyhetsartiklarna på DN och SvD så kan man konstatera att de har blivit ”experter” på att jaga fildelare och leka polis. Raderna som jag citerar nedan är ett skrämmande exempel på vad branschorganisationer egentligen håller på med:

Magnus Mårtensson, jurist på skivbolagens branschorganisation IFPI, håller med om att bevissäkringen är svårare med bittorrent.

- Det är krångligare än DC *, utan tvekan, men det är inte omöjligt. Men vi går inte på dem som laddar ner, av det enkla skälet att då innebär det att det är vi som laddar upp. och man kan ifrågasätta moralen i att vi lockar användare att ladda ner filer från oss, säger Mårtensson

- Men vi kommer att agera även mot användare av bittorrent i framtiden. Vi tittar just nu på hur man på bästa sätt samlar in bevis mot bittorrentanvändare, säger Mårtensson.

* Direct Connect (DC): Ett protokoll för fildelning som bygger på att klientprogrammen kopierar filer direkt mellan varandra (därav namnet Direct Connect, ”direktuppkoppling”).

Tekniken vinner

Att jurister blir ”experter” på att samla bevisning när gäller komplexa tekniker som bittorrent visar tydligt hur dessa organisationer kan använda sina resurser på fel sätt. I stället för att utnyttja tekniken för att skapa bättre produkter för konsumenterna så lägger man ner energi på att bekämpa den.

Det verkar inte heller gå så bra som branschen hade tänkt sig. Enligt artiklarna i DN och SvD nämnda ovan, så börjar folk använda bittorent-tekniken mer och mer i takt med att polisen gör razzior för att stoppa fildelningen som använder andra fildeningstekniker, t ex ”Direct Connect”-tekniken. Därför att, precis som IFPIs jurist Magnus Mårtensson säger, det är betydligt svårare att samla bevisning mot bittorrent-användare, och rättsväsendet ligger långt efter när det gäller förståelse för nya tekniker som dyker upp hela tiden (Läs gärna min artikel om ”magnet”-protokollet och hur det underlättar fildelningen).

Förutom magnet-tekniken så finns det andra tekniker, t ex TOR och anonymiseringstjänster,  som gör det betydligt svårare, om inte omöjligt, att identifiera fildelare. Med andra ord så kommer film- och musikbolagen att ha mycket svårt att hinna med den tekniska utvecklingen inom fildelningsområdet även i framtiden.

Så säger Daniel Westman, fildelningsforskare och jurist, till SvD:

Ett av skälen är att rättsväsendet har ett betydligt svårare bevisläge med bittorrent-nedladdning än med de gamla DC-hubbarna. Och det är ett viktigt skäl till att Ifpi, Antipiratbyrån och åklagarna alls bryr sig om de ålderdomliga DC-hubbarna.

- Ja, det är svårare att bevisa ett omfattande intrång med bittorrent och det är bara det som polis och åklagare kan befatta sig med.

- Med DC-tekniken kan polisen se allt som användaren gör tillgängligt och det kan vara tusentals filer, säger Daniel Westman, fildelningsforskare och jurist.

- De domar vi sett hittills visar också att det inte räcker att bara spåra en viss abonnent utan man måste nog också göra en husrannsakan och kolla i datorn. Husrannsakan kräver en viss allvarlighetsgrad på brottet. Och den allvarlighetsgraden kan vara svårare att bevisa vid bittorrentnedladdning, säger Westman.

Fildelning tar över

Jag vill poängtera att jag inte tycker att det är fel att branschorganisationer har juridisk expertis. Däremot tycker jag att de satsar för lite på innovativa idéer som kan attrahera kunder.

Sverige må vara ett litet land, vilket gör att investeringar inte blir lika lönsamma som i andra, större länder. Dock vet vi redan, genom en del nyhetsartiklar, att fildelning är mycket populär bland svenskar. Det är just därför man borde tänka långsiktigt, och lära sig att se bortom lönsamhetskalkyler, om man nu intresserad av att vinna tillbaka kunderna .

Så är inte fallet. Den ökända musiktjänsten Spotify verkar inte vara så populär hos skivbolagen. Enligt en artikel i E24 så begränsas utbudet i Spotify pga. skivbolagens avtalsvillkor, tvärtemot vad branschen egentligen borde göra.

Man kan visserligen hyra videofilmer via internet, men till en kostnad av 40-60 kr, dvs. mycket dyrare än videobutikernas priser. Och då kan man knappast hyra en någorlunda aktuell film.

Det kommer när det kommer?

Film- och musikbolagen vill gärna skylla fildelningen på lata människor som hellre stjäl än betalar. Trots att många fd. kunder uttrycker sin frustration när det gäller den dalande innehållskvalitén, så verkar ingen lyssna på dem.

Ett annat problem verkar vara branschens restriktioner för vilka länder vissa filmer och låtar blir tillgängliga i. Eftersom informationsspridning via internet lever sitt eget liv så kan man på ett snabbt och enkelt sätt ta reda på vilka filmer och skivor som släpps i andra länder. Att människor inte vill vänta på en attraktiv produkt i ett antal månader verkar inte heller någon bry sig om.

Det är pga. dessa anledningar svårt att acceptera branschens resonemang när det gäller att klassa fildelning som stöld.

Mer läsning:

• SvD: Ifpi vinnare när skivbolagen förlorar inkomster (2010-02-08)

• SvD: Nytt tillslag mot fildelare (2010-02-05)

• SvD: Stor razzia mot fildelare (2010-02-01)

Omröstning:

 Loading ...