”Fredrik Neij anser i en ny inlaga till hovrätten att det gamla beslutet måste rivas upp eftersom Pirate Bay bytt teknik till så kallade magnetlänkar. Pirate Bay driver inte längre någon så kallad tracker som tingsrätten pekade på i sitt beslut.” – SvD, 28/11 2009.

Efter nyheten om Stockholms tingsrätts hot i höstas om 500 000 kronor i vite om The Pirate Bay inte släcktes ned så hände det inte särskilt mycket, tills The Pirate Bay släckte sin bittorrent-tracker och började använda magnet-länkar. Och i förra veckan fick vi veta att Fredrik Neij, en av de ursprungliga ägarna till The Pirate Bay, i en inlaga till hovrätten hade föreslagit att beslutet om vite borde rivas om med motiveringen att ”The Pirate Bay numera var en söksida som många andra på nätet, till exempel Google, Yahoo eller MSN”.

Med största sannolikhet skulle det vara svårt att driva in vitesbeloppet som Stockholms tingsrätt fastställde, trots att sajten var kvar. Utan bittorrent-trackern så fanns det inga grunder för att bötfälla The Pirate Bay, då sajten mycket riktigt blev en söksida.

Ny strategi: Skjut budbäraren!

Filmbolagen köpte tydligen inte den teknikförändringen.  I stället började de rikta uppmärksamheten till budbärarna, dvs. internetleverantörerna. Enligt artiklarna ”Filmbolagen stämmer bredbandsbolag” i SvD och ”Filmbolag stämmer driftbolag” i Computer Sweden så stämdes den här gången internetleverantören Portlane av de amerikanska filmbolagen.

The Pirate Bay

Det är uppenbart att filmbolagen prövar en ny strategi. Tidigare beordrades The Pirate Bays internetleverantör, Black Internet, av Stockholms tingsrätt att koppla bort anslutningen till sajten, med hot om vite. Först trodde man att domen skulle innebära en ny trend bland upphovsrättsinnehavarna, då Black Internet valde att följa tingsrättens dom pga. brist på tid eller pengar för att ta strid i ärendet.

Så här resonerade tingsrätten:

Omständigheterna är sammantaget sådana att Black Internet genom att tillhandahålla internetuppkoppling till fildelningstjänsten The Pirate Bay objektivt sett kan anses som medverkande till de intrång som användare av tjänsten och eventuellt andra gör sig skyldiga till.

Censur på G?

Det som haltar i detta resonemang är att illegal fildelning inte är någonting som enbart The Pirate Bay sysslar med. Som det stod i ett annat blogginlägg här på System Failure, så bor 3% av världens alla illegala fildelare i Sverige. Kommer man i så fall, för att vara konsekvent, att bötfälla leverantörer som tillhandahåller internetuppkoppling till dem också?

Oviss framtid

Efter det enorma stödet bland medborgarna bestämde Black Internet sig för att överklaga domen ändå. Och här står vi idag, i väntan på ett beslut från hovrätten.

Det är dock mycket sannolikt att ytterligare laganpassningar är på väg, även om hovrätten dömer till internetleverantörernas fördel.

Mer läsning:

• System Failure: Magnet-länkar och fildelningens framtid

(Denna artikel publicerades även i Second Opinion).

Nu beskylls internet återigen för att vara ”boven” i ett annat drama där offentliga handlingarnas spridning oroar vittnen till ett mord.

Så här står det i en artikel i Kvällsposten angående ett mordfall i Vollsjö:

Hela utredningen om mordet på 19-åriga Lottie i Vollsjö kan laddas ner på internet. Med alla bilder på offret och alla vittnesmål.

- Det jag har sagt i förhören är en sak mellan mig och polisen och borde inte vara offentligt på detta sätt, säger hon.

- Det var inget jag ville dela med mig till allmänheten. Jag har berättat för att rättvisan ska få ha sin gång. Att utredningen nu finns på internet hjälper mig inte att handskas med min bästa väns bortgång.

”Vittnesuppgifter borde inte vara offentliga”

Det är uppenbart att stora delar av svenska folket inte känner till hur offentlighetsprincipen fungerar. Att vittnet i detta fall inte visste  att hennes vittnesmål skulle hamna i offentliga handlingar är knappast internets fel.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ”Smakfull offentlighet”, så måste tillgängliga verktyg i rättsväsendet användas bättre, t ex genom att informera vittnen om hur deras vittnesmål kommer att hanteras, och eventuella konsekvenser av det.

Offentliga handlingar är lättillgängliga

Offentliga handlingar är egentligen lättillgängliga för dem som vet hur man kommer åt dem. SVTs ”Uppdrag granskning”-redaktion har t o m publicerat en ”lathund” i ämnet.

Så här står det under kapiteln ”Granska i offentliga källor”:

En grävares grundinställning bör vara att alla handlingar på myndigheter är offentliga.

Med den inställningen har du större förutsättningar att komma över uppgifter i handlingar som förmodligen borde beläggas med sekretess.

…

Ett annat sätt att få del av vissa sekretessbelagda uppgifter är att be tjänstemännen utnyttja sin meddelarfrihet genom att högläsa det som står i handlingen. Tjänstemannen har nämligen rätt att muntligt ge dig upplysningar för publicering.

PERSONNUMRET ÄR NYCKELN du behöver för att komma in i de offentliga registren.

Internet: Oskyldigt!

Bara för att det tidigare var svårt att få tillgång till offentliga handlingar, eftersom man var tvungen att ringa ett samtal(!) till en myndighet, innebar inte det att informationen inte existerade. Hade det varit lätt att faxa tusentals sidor så hade vi kanske läst nyhetsartiklar där faxandet beskylldes för att vara en bov.

Man bör i stället iaktta vilka vägar informationen tar, och lära sig av tidigare misstag i kommande processer. Vittnen bör informeras om hur denna information kommer att hanteras, och även få möjligheten att vara anonyma. Eller så borde vittnesmålen bli sekretessbelagda.

Offentlighetsprincipen ifrågasattes återigen när förundersökningsprotokollet för mordet på Therese Johansson Rojo offentliggjordes.

Så här skriver journalisten Ulrika By i sin artikel ”Smaklös offentlighet” den 6/8 2009 i DN:

En fruktansvärd händelse blir fiction, en personlig tragedi för många, många människor blir allas egendom. Jag vet, det är inget nytt, men de tekniska framstegen har totalt förändrat villkoren och gjort storkonsumtion av faktisk smärta och olycka möjlig. Om inte jag kan hantera det, hur ska då alla 15-åringar som läser förundersökningen hantera det?’

Internetsajter leder till spridning

Det har troligen inte undgått någon att man numera kan hitta förundersökningsprotokoll för uppmärksammade brott på diverse internetsajter, bl a på The Pirate Bay. Spridning och diskussioner kring förundersökningsprotokollen förekommer även på internetforumet Flashback.

Det första fallet där offentlighetsprincipen ifrågasättes rejält var när förundersökningsprotokollet för mordet i Arboga ”läckte” ut på internet, och gick att finna bl a på The Pirate Bay. The Pirate Bay fick ta emot hård kritik för att ”de hade publicerat bilder på döda barn”.

Offentlighetsprincipen på internet?

The Pirate Bay publicerade förstås inga bilder på döda barn. De publicerade inte heller innehållet i förundersökningsprotokollet för mordet i Arboga (läs mer här om hur bittorrent-tekniken fungerar). Och redan då påpekade pressansvarige för The Pirate Bay, Peter Sunde, att ”diskussionen borde handla om åklagaren har gjort rätt eller fel när hon inte sekretessbelade bilderna”.

Men det var få som lyssnade. Enligt en artikel i SvD så tyckte justitieminister Beatrice Ask att The Pirate Bay hade gått för långt. The Pirate Bays pressansvarige Peter Sunde fick upprepa sitt budskap:

Förundersökningen är offentlig och därmed finns det inget hinder från att sprida den på internet.

Domstolens arbete kan förändras

Ett dilemma?

En statlig utredning inleddes kort därefter på initiativ av justitieministern. Om man nu är van att läsa om statens ”tendens” att reglera medborgarnas rättigheter när det gäller tillgången på information så skulle resultatet av utredningen uppfattas som ”överraskande positivt”.

Regeringens utredare, Sigurd Heuman, kom fram i sin utredning ”Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag” till att ”lagen inte behövde ändras för att hindra spridning av bilder på dödade vilket skedde i samband med Arbogamorden”.

Så här stod det i artikeln ”Arbogabilderna borde inte lämnats ut” i DN:

De sekretessregler som finns räcker för att hålla sådana bilder hemliga även efter förhandling i domstol, säger utredaren Sigurd Heuman.

Det innebär att domstolen med nuvarande regler hade kunnat låta bli att lämna ut bilderna på de döda barnen.

- Man kan ifrågasätta utlämnandet av bilderna, både från förundersökningen och från domstolen. Det finns ingen skyldighet att lämna ut dem, säger Sigurd Heuman.

Och det budskapet ha verkat gått fram till slut. Advokaten till en av de mordåtalade för mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo, Claes Borgström, hade följande motivering till varför han ville sekretessbelägga SMS-trafiken mellan de åtalade:

Jag begärde att domstolen skulle sekretessbelägga bilagan med sms-trafik eftersom den är så pass känslig att den inte borde vara offentlig. Det handlar om två unga människor och fallet är mycket känsligt. Jag är rädd att uppgifterna kommer att läggas ut på nätet om de blir offentliga och då är risken stor att de missbrukas.

Rättsväsendet måste förhålla sig till internet

Lagen fungerar som den ska, det är ingen tvekan om saken. Vad som återstår är inte något ytterligare förbud mot informationshantering, utan bättre användning av tillgängliga verktyg i rättsväsendet.

Internet är inte, och har aldrig varit, den stora boven. Det har i stället människornas okunskap om dess användning varit. Vi användare, och förvisso även medierna, måste värna om internet, och bekämpa alla försök att begränsa våra rättigheter när det gäller vad vi får använda det till.

Mer läsning:

• DN: Sms-trafiken offentliggörs

• DN: Ungdomsbrott utreds allt oftare med hjälp av nätsajter

Omröstning:

 Loading ...