En kopia på registret är publicerad på internet på en publik sida. Medier skriver om ”en lista på sympatisörer”, vilket är helt fel, och låter människor uppleva en falsk trygghet genom att inte länka till sajten som har publicerat uppgifterna.

Med andra 0rd, de som inte behärskar tekniker för att gräva fram information på internet förhindras från att ta del av materialet… Är man däremot en van forumanvändare så vet man att informationen redan diskuteras och länkas till på en del sajter, t ex Flashback.

OBS! Denna lista innehåller uppgifter om ALLA som någon gång har kontaktat SD och begärt information, inklusive studenter, journalister,  osv. Den är med andra ord inget register över SD-medlemmar, utan på vanligt folk som har varit i behov av information gällande skolarbete, undersökningar, tidningsartiklar, osv.

• sdfolk.com

• The Pirate Bay: sverige demokraterna register
  (Torrent borttagen den 26/9 2010)

• Flashback: SDs medlemsregister hackad, hur extrahera?
  (Kräver inloggning per 22/9 2010 kl 13:55).

Uppdatering:

En privatperson, vars uppgifter fanns med på listan, har polisanmält SD för brott mot personuppgiftslagen:

TV4: Hon stämplas felaktigt som Sverigedemokrat

För tre år sedan beställde 19-åriga Maja Tolgraven information om Sverigedemokraterna i samband med ett skolarbete. Hon skulle skriva en kritisk rapport om partiet. När hon fått informationen ringde hon till SD:s kansli och bad att hennes kontaktuppgifter skulle tas bort från alla register.

…

Maja Tolgraven har nu polisanmält Sverigedemokraterna för brott mot personuppgiftslagen.

Bakground:

• SvD: SD-register utlagt på nätet (2010-09-21)

En lista på över 5 700 personer som visat intresse för eller blivit medlemmar av Sverigedemokraterna har lagts ut på internet. Uppgifterna har troligen hämtats från SD:s hemsida vid en hackerattack, uppger flera medier.

• DN: Flera på SD-listan känner sig uthängda (2010-09-21)

Den lista på 5.740 namn som lades ut sent på måndagen sedan någon tagit sig in på SD:s hemsida och stulit uppgifterna innehåller också namn på personer som absolut inte vill förknippas med partiet.

• IDG: SD:s hemsida hackad – register spritt på nätet (2010-09-21)

Bland uppgifterna som nu sprids finns medlemmarnas privata information såsom fullt namn, e-post och bostadsadress. Information om medlemmarnas intressen kring Sverigedemokraterna avslöjas också.

(Denna artikel publicerades även i Second Opinion).

Nu beskylls internet återigen för att vara ”boven” i ett annat drama där offentliga handlingarnas spridning oroar vittnen till ett mord.

Så här står det i en artikel i Kvällsposten angående ett mordfall i Vollsjö:

Hela utredningen om mordet på 19-åriga Lottie i Vollsjö kan laddas ner på internet. Med alla bilder på offret och alla vittnesmål.

- Det jag har sagt i förhören är en sak mellan mig och polisen och borde inte vara offentligt på detta sätt, säger hon.

- Det var inget jag ville dela med mig till allmänheten. Jag har berättat för att rättvisan ska få ha sin gång. Att utredningen nu finns på internet hjälper mig inte att handskas med min bästa väns bortgång.

”Vittnesuppgifter borde inte vara offentliga”

Det är uppenbart att stora delar av svenska folket inte känner till hur offentlighetsprincipen fungerar. Att vittnet i detta fall inte visste  att hennes vittnesmål skulle hamna i offentliga handlingar är knappast internets fel.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ”Smakfull offentlighet”, så måste tillgängliga verktyg i rättsväsendet användas bättre, t ex genom att informera vittnen om hur deras vittnesmål kommer att hanteras, och eventuella konsekvenser av det.

Offentliga handlingar är lättillgängliga

Offentliga handlingar är egentligen lättillgängliga för dem som vet hur man kommer åt dem. SVTs ”Uppdrag granskning”-redaktion har t o m publicerat en ”lathund” i ämnet.

Så här står det under kapiteln ”Granska i offentliga källor”:

En grävares grundinställning bör vara att alla handlingar på myndigheter är offentliga.

Med den inställningen har du större förutsättningar att komma över uppgifter i handlingar som förmodligen borde beläggas med sekretess.

…

Ett annat sätt att få del av vissa sekretessbelagda uppgifter är att be tjänstemännen utnyttja sin meddelarfrihet genom att högläsa det som står i handlingen. Tjänstemannen har nämligen rätt att muntligt ge dig upplysningar för publicering.

PERSONNUMRET ÄR NYCKELN du behöver för att komma in i de offentliga registren.

Internet: Oskyldigt!

Bara för att det tidigare var svårt att få tillgång till offentliga handlingar, eftersom man var tvungen att ringa ett samtal(!) till en myndighet, innebar inte det att informationen inte existerade. Hade det varit lätt att faxa tusentals sidor så hade vi kanske läst nyhetsartiklar där faxandet beskylldes för att vara en bov.

Man bör i stället iaktta vilka vägar informationen tar, och lära sig av tidigare misstag i kommande processer. Vittnen bör informeras om hur denna information kommer att hanteras, och även få möjligheten att vara anonyma. Eller så borde vittnesmålen bli sekretessbelagda.

Offentlighetsprincipen ifrågasattes återigen när förundersökningsprotokollet för mordet på Therese Johansson Rojo offentliggjordes.

Så här skriver journalisten Ulrika By i sin artikel ”Smaklös offentlighet” den 6/8 2009 i DN:

En fruktansvärd händelse blir fiction, en personlig tragedi för många, många människor blir allas egendom. Jag vet, det är inget nytt, men de tekniska framstegen har totalt förändrat villkoren och gjort storkonsumtion av faktisk smärta och olycka möjlig. Om inte jag kan hantera det, hur ska då alla 15-åringar som läser förundersökningen hantera det?’

Internetsajter leder till spridning

Det har troligen inte undgått någon att man numera kan hitta förundersökningsprotokoll för uppmärksammade brott på diverse internetsajter, bl a på The Pirate Bay. Spridning och diskussioner kring förundersökningsprotokollen förekommer även på internetforumet Flashback.

Det första fallet där offentlighetsprincipen ifrågasättes rejält var när förundersökningsprotokollet för mordet i Arboga ”läckte” ut på internet, och gick att finna bl a på The Pirate Bay. The Pirate Bay fick ta emot hård kritik för att ”de hade publicerat bilder på döda barn”.

Offentlighetsprincipen på internet?

The Pirate Bay publicerade förstås inga bilder på döda barn. De publicerade inte heller innehållet i förundersökningsprotokollet för mordet i Arboga (läs mer här om hur bittorrent-tekniken fungerar). Och redan då påpekade pressansvarige för The Pirate Bay, Peter Sunde, att ”diskussionen borde handla om åklagaren har gjort rätt eller fel när hon inte sekretessbelade bilderna”.

Men det var få som lyssnade. Enligt en artikel i SvD så tyckte justitieminister Beatrice Ask att The Pirate Bay hade gått för långt. The Pirate Bays pressansvarige Peter Sunde fick upprepa sitt budskap:

Förundersökningen är offentlig och därmed finns det inget hinder från att sprida den på internet.

Domstolens arbete kan förändras

Ett dilemma?

En statlig utredning inleddes kort därefter på initiativ av justitieministern. Om man nu är van att läsa om statens ”tendens” att reglera medborgarnas rättigheter när det gäller tillgången på information så skulle resultatet av utredningen uppfattas som ”överraskande positivt”.

Regeringens utredare, Sigurd Heuman, kom fram i sin utredning ”Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag” till att ”lagen inte behövde ändras för att hindra spridning av bilder på dödade vilket skedde i samband med Arbogamorden”.

Så här stod det i artikeln ”Arbogabilderna borde inte lämnats ut” i DN:

De sekretessregler som finns räcker för att hålla sådana bilder hemliga även efter förhandling i domstol, säger utredaren Sigurd Heuman.

Det innebär att domstolen med nuvarande regler hade kunnat låta bli att lämna ut bilderna på de döda barnen.

- Man kan ifrågasätta utlämnandet av bilderna, både från förundersökningen och från domstolen. Det finns ingen skyldighet att lämna ut dem, säger Sigurd Heuman.

Och det budskapet ha verkat gått fram till slut. Advokaten till en av de mordåtalade för mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo, Claes Borgström, hade följande motivering till varför han ville sekretessbelägga SMS-trafiken mellan de åtalade:

Jag begärde att domstolen skulle sekretessbelägga bilagan med sms-trafik eftersom den är så pass känslig att den inte borde vara offentlig. Det handlar om två unga människor och fallet är mycket känsligt. Jag är rädd att uppgifterna kommer att läggas ut på nätet om de blir offentliga och då är risken stor att de missbrukas.

Rättsväsendet måste förhålla sig till internet

Lagen fungerar som den ska, det är ingen tvekan om saken. Vad som återstår är inte något ytterligare förbud mot informationshantering, utan bättre användning av tillgängliga verktyg i rättsväsendet.

Internet är inte, och har aldrig varit, den stora boven. Det har i stället människornas okunskap om dess användning varit. Vi användare, och förvisso även medierna, måste värna om internet, och bekämpa alla försök att begränsa våra rättigheter när det gäller vad vi får använda det till.

Mer läsning:

• DN: Sms-trafiken offentliggörs

• DN: Ungdomsbrott utreds allt oftare med hjälp av nätsajter

Omröstning:

 Loading ...

(Denna artikel publicerades även i Second Opinion).

Även om du raderar information från en hemsida, finns den kvar på Google ett bra tag. Ett aktuellt fall är den åtalades blogg, i mordet på den 15-åriga Therese i Stureby.

Svenska medier presenterar aldrig några tekniska beskrivningar kring IT. En intressant del av Google är dess Cache-funktion. Där finns du kvar även om du har raderat information från din hemsida.

Under The Pirate Bay-rättegången jämställdes sajten med Google, även om det var under en kort period. Det påstods till och med att Googles söksida fungerade ”exakt likadant” som The Pirate Bays hemsida, dvs. den indexerade och tillhandahöll torrent-filer, och att man borde därför kunna även åtala Google för det.

Precis som tekniken bakom The Pirate Bay utnyttjar indexering av webbsidor och presentation av dessa utifrån sk. ”relevans” lika komplicerade tekniker, som dessutom förbättras och förändras hela tiden.

Dessa tekniker verkar dock inte vara intressanta för medierna i Sverige, inte ens för tekniska skrifter. När både DN och IDG publicerar artiklar om Google eller The Pirate Bay finns det knappt någon teknisk beskrivning. Tanken verkar nästan vara att inte ”avslöja” för mycket så det kan spridas till illasinnade. Däremot redovisas ofta teknisk information i utländska tidningar och tidskrifter. Bara en artikel på tidningen CIOs hemsida hade en del tekniska förklaringar, trots att tidningens målgrupp är operativa IT-chefer.

Googles Cache finns kvar även om du raderar information

Foto: stock.xchng

En av dessa tekniker som aldrig nämns i svenska medier är Googles sk. ”cache”-funktion.

Cache en term inom programmering och datorteknik som beskriver en samling av data som är kopior av originaldata som lagras någon annanstans eller som har beräknats tidigare.

Googles tolkning av cache är en funktion där Google sparar ned en kopia på texten på en hemsida medan den indexerar innehållet. Avsikten är att kunna presentera innehållet även om det har förändrats, eller om den ursprungssajten är tillfälligt nere.

Det cachade innehållet sparas till nästa gång Google indexerar om en hemsida, eller till hemsidan försvinner helt från internet, vilket kan också upptäckas av Google vid nästa indexering. Och det kan dröja ett bra tag, dvs. veckor eller månader, innan Google besöker åter samma sida för en uppdatering.

Google automatically takes a ”snapshot” of each page it crawls and archives it. This ”cached” version allows a webpage to be retrieved for your end users if the original page is ever unavailable (due to temporary failure of the page’s web server). The cached page appears to users exactly as it looked when Google last crawled it, and we display a message at the top of the page to indicate that it’s a cached version. Users can access the cached version by choosing the ”Cached” link on the search results page.

Lösenord skyddar inte åtalad för mordet i Stureby

Att lösenordskydda sin hemsida verkar inte hjälpa om sidan redan har cachats av Google. Ett exempel är bloggen till en av de åtalade för mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo i Stureby. Utifrån information som finns tillgänglig bl a på diskussionsforumet